hej älskade donna! idag är det vell en månad, en hel månad sen vi förlorade dig. dagarna har gått så fort, men ändå så fruktansvärt sakta.. minns den dagen som om det vore igår. hur det kändes.. som om mitt hjärta stannade och en del av mig försvann. en del av mig är fortfarande försvunnen. kommer jag någonsin kunna bli hel igen? du blev en så stor del av mitt liv, du fick en så stor plats i mitt hjärta. det har du fortfarande och det kommer du alltid att ha. jag saknar dig bara mer och mer för varje dag som går. det gör ont i hela kroppen, så ont i mitt hjärta att faktiskt inse nu att du inte kommer tillbaka mera. allt påminner om dig, det ända jag känner är sorg. varför kan jag aldrig känna glädje? glädje av att vi fick ha ditt i våra liv, glädje av att du fanns här alltid vid våran sida? har så många frågor, men inga svar. är du fortfarande här med oss? ligger du fortfarande vid våra fötter när vi ska sova? .. jag undrar vart du är just nu, hur du mår. vad som än händer vill jag att du ska veta att jag aldrig kommer glömma dig. jag kommer alltid älska dig och du har en plats i mitt hjärta.. och din familj finns alltid här, tänker på dig, älskar dig och väntar på dig.. och vi kommer ses, en vacker dag, kommer jag få pussa din fina nos och krama dig igen. tack för att du vakar över oss. vi älskar dig donna, tack för allt och för tiden vi fick med dig.